När människor i vårat samhälle mår själsligt dåligt, då hänvisas vi till 'psykiatrin'.
Jag undrar nu: Vad tycker vi att psykiatrin då ska erbjuda?
Jag tycker att psykiatrin ska vara en institution dit jag kan och vill vända mig när själen 'krisar' - må det vara utbrändhet, depression, manier, psykoser, självskadebeteenden... eller allmänt existentellt 'dålig-mående'.
Den psykiatri vi har idag lever inte upp till de kriterier jag tycker att en god vård bör inneha.
I 'verkligheten' - och då även med stöd av s k 'evidens' - blir människor som mår dåligt i vissa fall inte insläppta, utan skickas hem utan att ha fått hjälp. I andra fall blir människor utsatta för ofattbara övergrepp, och detta sker bakom lyckta dörrar, med hänvisning till vad man kallar 'sekretess'.
Människor i kris utsätts dagligen för övergrepp, omänskliga attityder, överdriven medicinering m.m. m.m....
När jag befinner mig i själslig kris vill jag komma till en psykiatri som tar emot mig med öppna armar, som värnar om mitt mående (och inte det första man gör ställer 'diagnos') som håller om och håller i med tålamod och medvetenhet. Jag vill att framtidens psykiatri ska rymma både medvetenhet om själens olika kristillstånd ('själens mörka natt', 'spiritual emergeny' och liknande) och kapacitet att möta de verkliga behoven - dvs samtal, terapi, massage, vackra lokaler, ett minimum av mediciner, fokus på Relation före 'diagnos', mindre makt till Läkaren, gott anhörigstöd och uppföljning osv....
Varför skulle detta vara en omöjlighet?
Ska vi behöva lägga ner 'psykiatrin' för att skapa en 'alternativ vård', bara för att det rådande systemet lider av en stagnerad rädsla för förändring?
Jag tycker att psykiatrin ska finnas kvar, men att den behöver förändra sina värdegrunder, attityder och kunskaper ända från botten/grunden.
Vi behöver en Psykiatri värd namnet!!!
Jag och många med mig jobbar för 'fräschare' attityder.
Vill du bidra?
Stöd Hjärnkoll/NSPH
http://www.nsph.se/hjarnkoll/
