'Koll på läget?'

Jora, så att...
Ja - här har du en som har koll! På läget. Stenkoll!!!!

En del av problematiken med maniska och psykotiska episoder (för min del, - ja, 'psykoser' artar sig olika för olika personer beroende på vad man har för 'grundproblematik') är att jag tror att jag har så jävla bråttom!!! För jag tror att jag måste ha 'koll' hela tiden. På allt!!! Och ni kan ju tänka er hur det blir...

När jag nu vågar släppa på min kontroll, för att jag inser att jag faktiskt är trygg - trots allt - då kommer avspänningen... men, det är inte slut där - för när jag slappnar av drabbas jag av oerhört besvärande fysiska symtom . Så som huvudvärk, illamående, rastlöshet osv osv....

En av mina strategier är då att skapa. Att vara kreativ. Och det är inte heller så bekvämt just när jag befinner mig i ett 'påslag' (som jag brukar kalla det)... !

Så jag tänker så här:
Ibland behöver 'man' jogga och träna och springa och göra mycket.
Men ibland behöver man återhämta sig. Och vi lever i ett samhälle som ibland inger mig en känsla av, att vi liksom har 'slutat att andas'. Det gör mig sjuk. men idag är det inte längre mitt problem.

Idag fokuserar jag på min verksamhet i mitt företag som heter CreativeConnection. Gå gärna in på min hemsida och titta runt lite. Där lägger jag bla  upp info om kommande kurser, föreläsningar, massagebehandlingar o dyl.

Ja! Några provlyssningsmöjligheter av mina låtar finns där också...

Ha en bra dag! Det förtjänar du säkert!

www.creativeconnection.weebly.com

Vem är frisk och vem är sjuk?

Jag har funderat mycket över den frågan. 'Friskt' och 'sjukt' blir lätt till ord som har en obehaglig underton av dömande, tycker jag. Eftersom... vem är det då som bestämmer vad/vem som är friskt respektive sjukt?

Och när det handlar om psykisk hälsa blir situationen rejält komplex, för där har vi att göra med människans grundläggande behov av tillhörighet, anknytning och kärlek till sin 'flock'/familj/samhälle.

Enligt min mening lever vi alla i ett samhälle som är djupt dysfunktionellt till sin struktur. Detta innebär att vi alla är mer eller mindre 'sjuka' eller 'skadade' eller vad man nu vill använda för ord.

För det handlar inte om skuld!!!

Att jag, t ex, är förälder till ett barn som drabbas av en diagnos eller en problematisk situation, betyder INTE att jag har varit/ är en 'dålig förälder'. Det betyder att jag och mitt barn behöver lite stöd och support för att kunna navigera med mitt känsliga barns svårigheter i detta okänsliga samhälle! Och att jag själv, som förälder, behöver stöd i min egen personliga utveckling och 'historia'.

Så, vem är det som är sjuk då?
Vem är det som ska diagnostiseras!?
Och vem ska ställa diagnosen?

Själv anser jag att själva samhällsstrukturen, med alla våra värderingar och attityder - behöver en rejäl omgång med genomgående och 'vuxen' analys av det allvarliga läge vi alla står inför.

Låt oss med enade krafter skapa dessa forum och nätverk, där vi i tillåtande och kreativa samtal kan söka oss fram till nya lösningar.

Gå gärna med i min facebook-grupp ' Nya vägar inom psykiatrin', så kan vi prata mer om den saken rörande sektorn 'psykiatri' och 'psykisk ohälsa/ hälsa'