Det finns så många människor idag som lever under oket av en diagnos, som påstås vara kronisk. Men ingenting i livets flöden är ''kroniskt'. Livet är i ständig förändring. Om vi kan lära oss mer om hur vi, på ett unikt sätt, fungerar, då kan vi också förändra de mest svårartade tillstånd.
Psyket (hjärna, nervsystem, anknytningsmönster, arv och erfarenheter) är en dynamisk och formbar företeelse. I vår kultur gör vi ofta misstaget att tänka oss att livet är materia, endast. Och att resten är något 'andligt' som inte riktigt finns - på riktigt. En fantasi, en dröm eller något som man kan bortse ifrån. Vi strävar efter att 'hålla ihop', men vi glömmer lätt helheten.
Det är dax nu, att sluta hymla, och att nämna saker och ting vid sitt rätta namn!
Begreppet psykisk ohälsa är som ett minerat fält, enligt min mening. Det handlar inte bara om mig, utan det är all min sammantagna livserfarenhet som pekar åt det hållet.
Många berörs då en person 'faller utanför ramarna'. Här har vi familjesystemet, arvet, traditionerna och den nationella identiteten bland annat. När en person i systemet 'går sönder' påverkas naturligtvis hela systemet. Att vara sk anhörig är en tung börda, som det pratas alltför lite om. En av de första saker man borde göra om någon individ inkommer med symtom på psykos, schizofreni, mani, schizo-affektiva eller schizofrena symtom, - är att sammankalla hela familje-/vän-systemet. Vi kan kalla det för 'den hållbara cirkeln' kring patienten. Det vill säga: den cirkel som rymmer personens närmsta familj och vänner. Om vännerna saknas och familjesystemet inte bär (vilket ofta är fallet, och även orsaken till den lidandes lidande. ) då behöver vården kliva in och vara/skapa en sådan cirkel.
Jag kan se, ur min egna resa med psykiatrin, att detta är något som många psykiatriska kliniker strävar efter, men loppet är långt ifrån vunnet!!
Det här är svårt! För att kunna svara på frågan 'kan man bli frisk' behöver man veta mer om den individ vi kallar patient. Har det skett övergrepp inom familjen? Dödsfall? Skilsmässor, eller andra trauman då man inte fått det stöd man behövde? Hur ser familjearvet ut - både på pappas och mammas sida? Vad är den största familjehemligheten? (dvs det man inte talar om, det som anses vara tabu i familjen)
När en människa får en diagnos, som t ex bipolär sjukdom, schitzofreni, schizo-affektiv störning, psykos... osv behöver vården uppmärksamma alla olika former av trauman, i - åtminstone - tre generationer tillbaka i tiden.
Då ska vi veta att symtomen endast är toppen av ett isberg. SYMTOMET kan exempelvis vara manisk psykos, men VARFÖR beter sig patienten på ett uppvarvat och förvirrat sätt?
Det här förhållningssättet kan man kalla för traumainformerad vård. Då utgår vi ifrån den visdom som säger: "definitionen av trauma är att vara ensam med för mycket". Detta kan då handla om konkreta fysiska övergrepp, men viktigt är att även undersöka emotionella och andliga övergrepp. De sistnända är av förklarliga skäl svårare att upptäcka, Bland annat för att individen är skadad på ett sådant sätt att man inte alls litar till sin egen inre perception, utan lutar sig in i det dysfunktionella familjesystem som man växte upp i. Ofta är den lidande individen bärare av arv som svårligen kan spåras. Det är det som sedan länge (läs mormorsmor) har stoppats undan i en låda inombords, för att aldrig mer plockas fram.
Åter till frågan: "kan man bli frisk från psykisk sjukdom?"
Kan bli frisk när man varit psykiskt sjuk?
Svaret är klart som solen. Ja, man kan bli frisk. Men man behöver då omgivningens toleranta och välvilliga stöd. Och, i vissa fall, en adekvat och stödjande vård under kortare eller längre perioder.
En vård värd namnet.
Jag känner hopp inför framtiden. Det ska bli bättre!! För att det måste bli bättre. Allting annat kostar för mycket - i lidande och död.
