Bipolaritet - Himmel eller Helvete?

Bipolaritet - Himmel eller Helvete?
Föreläsning och samtal kring möjliga framkomliga vägar med bipolär diagnos

10 november kl 18.30 - 21.30 på Hälsans hus, Fjällgatan 23, Terassen

18.30 - 19.30 Föreläsning
19.30 - 20.00 Fikapaus
20.00 - 21.30 Gemensamt samtal

Bipolär sjukdom kallades förr i tiden 'mano-depressiv sjukdom', och var klassad som en mycket allvarlig psykiatrisk åkomma. 

Benämningen 'mano-depressiv' uppdaterades med tiden, och kom då att kallas 'bipolär sjukdom'.

Det finns två varianter av bipolär sjukdom, enligt DSM (den diagnostiska bibeln man använder inom psykiatrin): 

Bipolär typ I
Symtom: Kraftiga 'uppsving' med manier och ofta psykotiska tillstånd. Växlar ofta till perioder av djup depression och passivitet.

Bipolär typ II 
Symtom: Oftast mer åt det depressiva hållet + att ytterligheterna inte är lika extrema som vid typ I.

Båda typerna av bipolaritet brukar medicineras med Lithium, ofta i kombination med andra preparat (neuroleptika + ångestdämpande + sömnmediciner)

Johanna har sedan hennes första allvarliga psykos 2001, sökt - och funnit - andra vägar än kontinuerlig medicinering. 

Idag är Johanna utbildad rytmikpedagog, kroppsterapeut och bildterapeut och arbetar med egen verksamhet samt föreläser om sina egna erfarenheter av bipolär sjukdom. Hon håller även föreläsningar med fokus på kreativt inre ledarskap och teambuilding på företag och med andra grupper. Medicin använder hon endast vid svårare 'påslag' av ångestliknande inre upplevelser. Trauma i anknytningen till omvärlden är den djupt liggande orsaken till att symtomen blivit så svåra, och orsaken står att finna i de ärftliga leden i hennes familj, men även i vår kollektiva samhällsstruktur där kvinnors styrka och integritet sedan årtusenden skambelagts och 'lagts i spännbälte'. 

Av rädsla - javisst.
Men vem bär skulden, egentligen? 

Kom och lyssna och delta i en kväll som vänder sig till både anhöriga, bipolära och andra nyfikna!

Rage as a source of creative energy

Oppressed rage can be very dangerous

Liberated rage is creative energy in action

Bipolarity can be explained as a movement that strives for the liberation of Eros

When Eros is not aloud to flow freely, it causes disruptions and conflicts both in the internal experience and the external reality one is living in. 

Life is relational, and how we relate, create and use the core energy of life (Eros) is what the journey is all anout

Rage expressed and translated into action in the service of our vision and our future is a liberation and strengthening act

Riding through the fire of liberation hurts, destroys and bring up all the not yet felt trauma resting within the system. 

We are living in a time where Mother Nature is pushing her rage through our  human experience, to the best of Her abillity. And her abillity is Fierce!


And so is ours!

Take good care
Speak your truth
Keep on breathing

Everything is going well!

Vad gör vi nu?

Tiden rinner iväg...

Jag 'lämnade allt' bakom mig.
Jag 'tog min Mats ur skolan'.
Jag 'skrev ut mig' från hela den psykiatriska sektorn.

För att överleva!!!

Jag valde att lägga mitt fokus på det som fungerar.
Det jag är bra på och det jag vill och längtar efter.

Jag slutade 'slåss mot Goliat'.

Och det går bra!

Konkret så gick jag från en 100% sjukskrivning till att helt försörja mig själv för ca ett år sedan.
Åh, en sådan befrielse!

Jag jobbar nu 50% som personlig assistent, ca 25% som anställd med massage på företag och resten i mitt egna företag, CreativeConnection. Det har varit ett utmanande och givande år, och jag har inte för en sekund ångrat mitt beslut!

Jag tänkte: jag vill inte längre vara en ''ambassadör' för 'psykisk ohälsa'. Jag vill istället prata om, och leva i, psykisk HÄLSA. Jag vill inte längre stånga mitt huvud blodigt gentemot attityder som inte går att förändra, stigmatiserande utanförskap och andra människors projektioner.

För även om mycket bra har hänt - t ex genom kampanjen Hjärnkoll - så står vi fortfarande och stampar utifrån ett behov att definiera människor och individer som 'sjuka' och 'friska'. För mig har det mer och mer blivit så att när jag träffar en person som känns levande och kreativ, så frågar jag: jaha, och vad har du för diagnos då?

Det är inte hållbart i längden.
För det är inte individen som är sjuk, Det är hela samhällssystemet!

Jag kan inte vara både artist, terapeut, medmänniska och politiker - på samma gång.
Vi MÅSTE börja samverka för ett bättre samhälle, som jag ser det!

Tiden är 'hög', och svårigheterna och utmaningarna är stora. Men med enade krafter kan vi göra något bra av det hela.

Det är jag helt säker på!