Baserat på min egen erfarenhet, kommer jag nu med följande påstående:
Det är möjligt att tillfriskna från 'bipolär sjukdom'!
Det är nämligen så, att det är - som jag ser det - ingen 'sjukdom', utan en extrem kapacitet att omfatta 'alldeles för mycket' med 'den lilla Hjärnan'!!!
Bipolaritet är en förmåga att sträcka sig högt upp i himlarna, och djupt ner i jordens mylla - till höger, vänster, framåt o bakåt. Såklart att det blir förvirrande innan man har lärt sig att handskas med denna begåvning, och stundtals kan medicinering vara nödvändigt.
Men jag vill säga är att detta är ett föränderligt och rörligt tillstånd.
Jag vill påstå att ångesten kommer att lägga sig, så snart du finner dina vägar att vara med din kraft.
Jag vill hävda att medicinering på livstid inte är nödvändigt!!!
Kontroversiellt?
Kanske.
Jag vet inte riktigt längre, faktiskt.
För mig blir det mer och mer 'normalt' att tänka som jag gör...
Hör av dig om du har frågor.
Du kan alltid lämna en kommentar här nedan.
Hej.
SvaraRaderaJag tänker samma sak. Efter totalt åtta år i terapi så har jag nått oerhört långt med mig själv. Jag har användning av terapins insikter även i mitt yrkesliv där jag ägnar mig åt att hjälpa andra. Jag har hört mig för med en person som forskar på bipolär sjukdom om det finns några fallstudier där man jämför hjärnan vid insjuknande med hur hjärnan ser ut vid tillfrisknande efter att ha trappat ut medicin och han kände inte till något sådant. Det verkar inte finnas några studier på tillfrisknande. Låt oss bevisa att det går! Hjärnan är så pass plastisk så att amygdalas överdrivna hotbevakning kan dämpas genom att man bygger upp bla prefrontala cortex med meditation och annat, Och med terapi. Vissa delar av hjärnan behöver återuppbyggnad.
Hej! Skönt att höra att någon, du Johanna och ni andra vågar säga tvärtemot vad alla tror sig veta om tillfrisknandet från bipolär sjukdom. Jag medicinerade med litium under ett par år och fick KBT. Jag har nu inte medicinerat på 12 år. Läkare och annan sjukvårdspersonal förklarar detta med att jag kanske inte var bipolär från början. Smidigt sätt att fortsatt kunna hävda att bipolär sjukdom är kronisk. Sömn, motion, ingen alkohol eller cigaretter och lugn och ro initialt var det bästa för mig. Sedan hjälpte det mig med KBT samt att påbörja en meningsfull praktisk utbildning. Det som var avgörande för mig var när jag såg en dokumentär av Stephen Fry och jag insåg att jag själv kan välja om jag ska vara sjuk. Sedan dess har jag en masterexamen och ett arbete på högre nivå. Är helt symtomfri sedan 12 år tillbaka.
SvaraRaderaVill tillägga att det funkade för mig, men det kanske inte är likadant för alla.