Jag har funderat mycket över den frågan. 'Friskt' och 'sjukt' blir lätt till ord som har en obehaglig underton av dömande, tycker jag. Eftersom... vem är det då som bestämmer vad/vem som är friskt respektive sjukt?
Och när det handlar om psykisk hälsa blir situationen rejält komplex, för där har vi att göra med människans grundläggande behov av tillhörighet, anknytning och kärlek till sin 'flock'/familj/samhälle.
Enligt min mening lever vi alla i ett samhälle som är djupt dysfunktionellt till sin struktur. Detta innebär att vi alla är mer eller mindre 'sjuka' eller 'skadade' eller vad man nu vill använda för ord.
För det handlar inte om skuld!!!
Att jag, t ex, är förälder till ett barn som drabbas av en diagnos eller en problematisk situation, betyder INTE att jag har varit/ är en 'dålig förälder'. Det betyder att jag och mitt barn behöver lite stöd och support för att kunna navigera med mitt känsliga barns svårigheter i detta okänsliga samhälle! Och att jag själv, som förälder, behöver stöd i min egen personliga utveckling och 'historia'.
Så, vem är det som är sjuk då?
Vem är det som ska diagnostiseras!?
Och vem ska ställa diagnosen?
Själv anser jag att själva samhällsstrukturen, med alla våra värderingar och attityder - behöver en rejäl omgång med genomgående och 'vuxen' analys av det allvarliga läge vi alla står inför.
Låt oss med enade krafter skapa dessa forum och nätverk, där vi i tillåtande och kreativa samtal kan söka oss fram till nya lösningar.
Gå gärna med i min facebook-grupp ' Nya vägar inom psykiatrin', så kan vi prata mer om den saken rörande sektorn 'psykiatri' och 'psykisk ohälsa/ hälsa'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar