'Man måste vara frisk för att få den hjälp man behöver när man är sjuk' ...
Ja, det gäller såväl fysisk som psykisk sjukdom! Först och främst behöver man ju vara medveten om vad det finns för hjälp att få och i Sverige idag är detta inte helt enkelt. Dels har vi en 'officiell' vård, den som presenteras av landsting och kommuner. För att fullt ut kunna ta del av det utbud av hjälpinsatser som finns behöver man snudd på vara professionell och utbildad inom vårdsektorn, eller dylikt. Utöver den officiella vården har vi också en 'alternativ' vård. Det är sådan vård och kunskap som inte blivit godkänd av det 'normativa' systemet. Här finns en uppsjö av terapier, metoder och kurser som man kan ta del av - om man har råd. För eftersom denna del av vården är 'alternativ' sponsras den inte ekonomisk av samhällets sjukförsäkringssystem, trots att metoderna och kunskaperna i många fall ger just det som den 'officiella' vården saknar.

Jag tycker att det behövs en större medvetenhet kring alternativa vårdformer och metoder och jag tror på ett 'integrerat helhetstänkande' när det gäller terapeutiska, medicinska och vårdkrävande situationer som vi alla kan hamna i ibland. 

Exempel på ingredienser i det jag menar med ett 'integrerat helhetstänkande':
- en syn på människan som ett ständigt integrerande system som rymmer långt mycket mer än det konkreta och ytliga
- en medvetenhet om vikten av kontinuitet i mänskliga relationer, dvs att lyssnande, bemötande och kommunikation är av avgörande vikt vid all form av vård
- en acceptans och förståelse/nyfikenhet kring hur sjudomar kan uppstå ur en obalans i samspelet mellan kropp, själ och tanke
- en förståelse för att vår begränsade vetenskap inte har lösningar på allt
- en öppenhet inför att inte veta svaret på frågan, 'not knowing position', när jag arbetar med vård och behandling
- en tillit till själva den process som sjukdom utgör

Jag lutar mig idag stilla in emot de existentiella villkor som gäller i att vara människa - ett stundtals svårbegripligt balanserande mellan det gudomliga och absoluta, och det begränsade och dualistiska.

Och jag lyssnar...
Jag lyssnar även då jag talar, sjunger eller skriver.

Jag tror på lyssnandet som fenomen.
Jag tror på rymderna som väcks till liv genom detta lyssnande.
Det gör livet levande.
Och det räcker.
Långt.