Kreativa processer och vår mänskliga förmåga till symbolisering

Att med ord försöka beskriva vad kreativa processer egentligen handlar om är nästan ett omöjligt projekt, och somliga menar att det inte ens är mödan värt. Ändå gör jag det, för att mitt sinne älskar att röra sig i ett kreativt tillstånd på gränsen till det omöjliga...

Kreativa processer är som ett isberg. Största delen ligger under vattenytan. De kreativa resultaten kan sägas vara det som sticker upp ovanför ytan, men det skulle inte kunna finnas om inte den stora, dolda delen också fanns...

När jag utbildade mig till bildterapeut fick jag lära mig om någonting som kallas 'symboliseringsprocessen'. Jag upplevde ett djupt igenkännande till min upplevelsebaserade erfarenhet av psykoser. Genom den teoretiska beskrivningen av psykets utveckling från det formlösa/ordlösa till formen/berättelsen fick jag en klar beskrivning av vad mitt psyke pysslade med under sina mest 'sjuka' perioder. Jag har förstått att det finns terapeuter som arbetar med insikter i symboliseringsprocessen som ett redskap vid behandling, och jag vill också vara tydlig med att min förståelse av dessa teorier är upplevelsebaserade, dvs subjektiva. 

Symboliseringsprocessen innefattar parallella likheter med psykets utveckling under våra första levnadsår, så som det beskrivits av Daniel Stern. Stern har beskrivit denna utveckling i fem olika utvecklingsnivåer: Känslan av ett uppvaknande själv (ca 0-2 månader), känslan av ett kärnsjälv (ca 2-6 månader), känslan av ett subjektivt själv (ca 7-15 månader), känslan av ett verbalt själv (ca 13-36 månader/ 1-3 år) och känslan av ett berättande själv (ca 3.5 års ålder och framåt).

Uppvaknande

Kärna

Subjektivt

Verbalt

Berättande

Det finns tydliga paralleller mellan denna beskrivning och beskrivningen av symboliseringsprocessen. Själva den kreativa processen startar alltid i kroppen, med en 'uppvaknande' förnimmelse som rör sig från ett ganska 'konturlöst' tillstånd och genom en successivt formgivande process leder till en sammanhållen 'berättelse', idé eller produkt. Många kanske tänker sig att den kreativa processen är mental i första hand, men jag vill peka på att även om den livgivande idén eller impulsen kan komma från en tanke, så är själva processen 'att skapa' ett förkroppsligande - dvs en rörelse genom alla nivåer av vår perceptuella och affektiva verklighet. Tanken måste kunna 'överges' i mötet med något okänt, och därur föds nya tankar och idéer.

Låt mig göra en förenklad schematisk uppställning av denna process:

Symboliseringsprocessen

                             Berättattande   Förmåga att formge och skapa helhet

                                   Verbalt                   Kongnitivt(Språk)

Subjektivt      Emotionellt/Affektiv scheman (Anknytning/relation)

Uppvaknande/Kärna     Fysiskt/Kropp (omedvetet/ickeverbalt) (amygdala)

Under spädbarnsåren rör sig processen nedifrån och upp, från det omedvetna och 'ovetande', genom anknytningsförmågan som skapar emotionella scheman, till den kognitiva nivån då man börjar använda ord, och slutligen till förmåga att sätta ihop saker och ting till en helhet och skapa berättelser.

Som vuxna och kreativa människor kan vi röra oss spontant och fritt lite upp och ned mellan dessa nivåer, och vi har alla olika 'ingångar' till vad som får oss motiverade (att skapa osv) Det kan kallas 'associationsförmåga', 'simultankapacitet' eller 'kreativt tänkande', t ex.

Ett av de problem som vi idag stöter på inom den psykiatriska vården är att denna kunskap och medvetenhet inte används, som ett evidensbaserat faktum. Jag tror att detta är mycket olyckligt!

I mitt eget fall är det erfarenheten av den trygghet som dessa processer givit mig genom skapande terapier som varit en av de viktigaste byggstenarna i mitt tillfrisknande!