Frågan är mycket mer komplex än vad jag förut trodde....
Den 'bipolära situationen', som jag föredrar att kalla det, är ett inre spektrum som har förmåga att 'sträcka sig' längre än vad 'verkigheten' står pall för...
Detta är mycket allvarsamt och viktigt att förstå!
Jag äter inte mediciner för denna 'åkomma' i vanliga fall. Jag gör bara dte när 'nöde kräver', så att säga.
Som jag ser det så är inte bipolär sjukdom en 'sjukdom' i sig. Det är ett sätt att undkomma djupare lager av smärta och trauma. Och för att kunna möra detta inre trauma behöver vi hjälp och vägledning. För när det inre traumat aktiveras - oavsett vad det traumat handlar om - Så behöver vi hitta nya vägar, för att inte skapa en 'återtraumatisering'.
För att vi på ett tryggt sätt ska kunna läka vårt inre trauma behöver vi också ha tillräcklig kontakt med våra resurser. Med resurser i detta sammanhang, menar jag en känsla av stabilitet som man kan återkomma till om de inre upplevelserna blir för starka.
Kontakta mig om du vill veta mer om detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar