Återhämtning

Efter episoden 2003 (se inlägget 'När drömmarna gick sönder') har jag varit inlagd ca 1 gång/per år. Korta inläggningar på ett par - tre veckor per tillfälle. Vid alla tillfällen då jag varit inlagd har det handlat om att jag 'sprängt' gränserna för vad som varit möjligt och med kreativ entusiasm hängivet kastat mig in i starka magiska upplevelser och djupa inre processer. Mani eller psykos är den kliniska diagnosen. Själv har jag alltid betrakta det som en andlig/kreativ kris, men fått föga förståelse från psykiatrin för detta perspektiv. 'Slagen till marken' har jag dessemellan genomlevt djupt introverta perioder, som säkerligen skulle diagnostiseras depression, om jag hade sökt en diagnostisk förklaring. Det finns ingen anledning just nu att redogöra för alla detaljer, utan jag vill främst berätta om vad som hjälpt mig till att må bättre och att hantera de kraftiga svängningarna.

Eget ansvar/Inre ledarskap -
Att verkligen inse att det är jag som skapar mitt liv och därmed också kan utveckla/förändra det jag behöver för att må bättre
Kropp -
Vad jag äter
Rörelse
Kroppskännedom
Känslor -
Terapeutiska interaktioner där jag blivit bemött med medmänsklig nyfikenhet, acceptans och                         förståelse
Bearbeta det förflutna (anknytningsmönster i min ursprungsfamilj och andra trauman, sorger och                     besvikelser av olika slag)
Terapeutiskt arbete med psykets 'skuggaspekter'
Stöd och hjälp till att möta de bakomliggande djupa emotionella komplex som legat till grund för                   mina svårigheter
Vänskap och kärlek
Anknytning -
Alla mina relationer
Kreativitet -
Dans
Meditation
Bildskapande
Komponera och spela musik
Delaktighet -
Bildterapi-utbildning
Arbete
Vänskap
Kärlek
Andlighet -
Gemenskap
Bön

Under de 10 år som förflutit med perioder av arbete och perioder av inläggningar och sjukskrivningar om vart annat, har jag parallellt arbetat intensivt med att finna stöd och gemenskap för mina perspektiv och min läkning. Jag har deltagit i en hel del sk 'nyandliga' kurser och sammanhang som fokuserar på det transpersonella, det andliga, det interpersonella och den transformativa inre processen. Jag har sökt härbärgerande i andliga arketyper och symbolik och i hållande grupper med djupgående grupp-processer i fokus.

Mitt mål har hela tiden varit att läka den separation jag upplevt inombords - avståndet till mitt genuina själv och därigenom avståndet till andra. Nej, det har inte varit lätt. Men det har heller inte bara varit svårt! En dans mellan 'öppnande gemenskap' och djup ensamhet och 'oförmåga'. Och en övertygelse (naturligtvis kantad av djupa tvivel emellanåt) om att alla mina svårigheter skulle kunna övervinnas - utan mediciner!

Det finns flera viktiga vändpunkter på denna resa, förstås. Men den som stiger fram med klarhet just nu är insikten, följt av handling, att genomskåda mig själv på djupet och verkligen börja ta ansvar för min energi, mitt liv, mina gränser och mina behov. Att fullt ut möta den del av mig som upplever att hon helt saknar värde om hon inte presterar vad andra vill! Och att, så ärligt jag förmår, uttrycka hur jag har det och hur jag ser på livet. Både stark och svag, öppen och stängd. Mitt i livet.

Idag lever jag fortfarande med en känslighet som stundtals gör att jag måste stanna upp och ge utrymme för att härbärgera och integrera alla mina interaktioner, relationer och upplevelser. Men jag känner mina signaler, jag känner mig själv och jag blir mer och mer stabil och förmögen att möta mina inre behov. Jag jobbar, ännu så länge i begränsad omfattning, med mitt egna företag 'Creative Connection' - där jag erbjuder kurser i kreativa processer genom rörelse och bildskapande, enskilda bildterapisessioner och massagebehandlingar. Jag skriver och spelar mina egna låtar när tillfälle uppstår och jag föreläser gärna om kreativa processer och om mitt sätt att hantera min bipolära problematik.
Min hemsida: http://creativeconnection.weebly.com/

Försäkringskassan ger mig ännu så länge visst ekonomiskt stöd, vilket jag är mycket tacksam för och jag har idag en respektfull relation med min läkare (jag har haft samma läkare i många år, tack å lov!)

Jag försöker varje dag att leva den balans-dans mellan inre och yttre verklighet som livet rymmer. Vissa dagar upplever jag tvivel, otrygghet och rädsla att inte klara mig i världen som den ser ut. Men längre och längre stunder upplever jag en kreativ harmoni i mitt liv och i mina relationer. Det är den sistnämnda delen som jag vill 'vattna på', som jag vill ge uppmärksamhet och resurser. Men jag vill också leva i kontakt med djupet och med det som gör ont - för det gör ont att leva ibland, det ingår ju om man är levande och empatisk. Tillsammans skapar de förutsättningar för ett autentiskt inre ledarskap - och det är dit jag är på väg! Ett steg i taget.