Mot bakgrund av vad jag skrev igår - att anknytningen oss människor emellan är livsavgörande för om vi ska kunna 'fungera på ett tillfredsställande sätt' - kommer här 'dagens reflektion'....
Som en 'tankelek' kan vi vända på perspektiven lite grand...
I stället för att betrakta den 'bipolära situationen' som en 'bipolär sjukdom', så kan vi för en stund se på den som 'en visionär möjlighet', som i sin envisa längtan - och av outgrundliga orsaker - sträcker sig längre än vad anknytningen till det rådande står pall för.
Det vanligaste scenariot blir då att det extrema beteendet förklaras vara 'sjukt'. Därigenom 'skammas' den potientiella möjligheten och förpassas till en undanskymd vrå som får 'den drabbade' att rodna och de nära anhöriga att hålla uttrycken på avstånd för att undvika att känna hur den existentiella anknytningstråden sträcks ut till sitt yttersta.
Tillbaka då till påståendet att vår anknytning till 'det gemensamma' är livsavgörande - och jag menar verkligen att så är fallet! Det kan räcka med en människa som hör, ser och bekräftar existensberättigandet av 'det ytterliga'. Men det behövs åtminstone en.
Av denna anledning anses 'bipolär sjukdom' vara en sjukdom som faktiskt kan leda till döden. För om depressionen blir så djup att anknytningen förloras, eller om den maniska psykosen far iväg som en ballong som inte kan hållas i längre - ja, då är risken för dödsfall stor.
Detta är de flesta av oss människor rädda för...
Vi är rädda att förlora varandra, och vi är rädda att förlora våra liv.
Det är vackert att det är så, tänker jag!
Det är Kärlekens ordning och rörelse i livet, genom våra relationer, vårt varande och våra handlingar.
Men tillbaka till den bipolära sjukdomen! Som bärare av denna, ur mitt perspektiv, fantastiska och möjliggörande förmåga tar jag mig friheten att uttrycka hur det ser ut från mitt perspektiv!
Jag befinner mig i en situation där utopiska visioner bubblar upp ur mitt inre som en flodvåg av kreativa och sköna möjligheter, massor av glädje och insikter i livets existentella djup. Det är vackert här!
OCH jag är superfrustrerad över att det är så svårt att förankra mina visioner i vår gemenskap/vårt samhälle!
Det som sker, i mig, i relation till begränsande strukturer och omöjliga blockeringar, är att det finns en impuls inom mig som hellre vill dra till en annan planet än stanna kvar i ett sammanhang där mina största gåvor tycks bli slängda på soptippen eller avvisade som 'maniska' eller orealistiska.
Jamen! Hjälp mig då att ge mina visioner en form som fungerar!
Jag lovar - det kommer kunna bli riktigt kul!!!
Men jag behöver Dig. Jag behöver känna att det finns en resonans, att vi angår varandra.
För Livets skull.
Ja, jag förstår... det här kan man ju inte relatera till!
Det är 'den protesterande rebellen' som har talat!
Visionen måste bli tydligare för att bli begriplig...
Den är tydlig för mig - hur kan jag göra den tydlig för Dig?
Jag återkommer om detta!
Tills vidare kan du kika runt här på bloggen, och även titta in på min hemsida.
Någonting är på väg att ta form!
Hör gärna av dig om du vill att jag kommer och föreläser om 'den bipolära situationens kreativa möjligheter'!
Jag använder mig av musik, bildprojektioner och öppningar till existentiella frågeställningar och diskussioner.
Framför allt handlar föreläsningen/föreställningen om kreativitet, anknytning, hälsa och inre ledarskap.
Frågor som angår oss alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar