Jag lever!

Jag älskar mitt liv!

Jag älskar mina stora rymder.

Jag känner en djup tacksamhet över min envishet och min styrka, 

som - mot alla odds - har stått kvar 

i min övertygelse om vem jag är

och min 'rätt' att existera och leva 

som den levande, sköna, kärleksfulla och kreativa människa jag är!

Jag är levande

Jag känner min puls

och mina andetag

Jag saktar ner

när jag behöver

och jag flyger när jag vill

'Du' kan inte stoppa mig.

Bara jag kan stoppa min framfart

och ödmjukt böja mitt huvud 

inför de omständigheter som livet visar mig

Det räcker

För mig

Allting annat hör till den som uttalar det

'bipolär sjukdom' är ett användbart begrepp

i det samhälle där vi lever

För jag rymmer en skörhet

som är både stor och liten

En skörhet som inte 'passar in'

i normen

Men jag lever!

Jag skapar!

Och jag mår bra!