'Spiritual emergency - när personlig transformation blir en kris.'
De beskrev då begreppet
''.... dramatic experiences and unusual states of mind that traditional psychiatry diagnoses and treats as mental disease and wich are actual crises of personal transformation''
''.... dramatiska upplevelser och ovanliga psykiska tillstånd som den traditionella psykiatrin diagnostiserar och behandlar som psykisk sjukdom och som i själva verket handlar om en personlig transformation''
Begreppet finns med i DSM, den skrift där alla diagnoser finns beskrivna, men man har ändrat begreppet från 'Spiritual emergency' till 'Spiritual problem', vilket som jag ser det pekar på att man ändå inte begripit innebörden av tillståndet.
För mig var det så, 2001, att jag började ett arbete med djupa aspekter av mig själv. Bl a gick jag i kroppsbehandling, 'resonansterapi'. Det var oerhört bra och jag kom åt djupt liggande aspekter av mig själv. (Jag vill poängtera i sammanhanget att jag varmt rekommenderar denna typ av behandling, och att jag inte anser den 'farlig' - trots allt!) Problemet var att jag hade inte tillräckligt med medvetenhet och resurser för att 'hålla' mina egna processer. Jag gick in i en mycket djup s k psykos. Det var en upplevelse som var både skrämmande och förunderlig, magisk, lockande och både fysisk och 'utomkroppslig' på samma gång. Jag var så djupt inne i mig själv att jag inte ens hörde att polisen bröt sig in i min lägenhet.
Plötsligen stod jag ansikte mot ansikte med min syster och bror, som var skräckslagna inför röran omkring mig och inför mitt tillstånd.
På psykakuten blev det bältesläggning och tvångsmedicinering. Ingen där, och heller inte senare under min vistelse på den psykiatriska avdelningen, frågade mig vad jag hade upplevt eller hur det kom sig att jag hamnat där.
Trauma avlöste trauma ( för att vara så djupt inne i sig själv att man förlorar kontakten med omvärlden är ett trauma i sig, att bli bälteslagd och tvångsvårdad är ytterligare ett trauma)
Jag skrevs ut, efter ca tre veckor, utan uppföljande öppenvårdskontakt.
Jag kallar det 'Spiritual Emergency', för det var min upplevelse. Tillståndet var fyllt av andliga insikter och transformerande möjligheter.
Men ett trauma är ett trauma.
Tills traumat är genomarbetat och försonat kommer det att, om och om igen, stiga upp ur djupen - för att söka sin läkning och försoning.
Nu har jag kommit så pass långt i min process att jag vet att jag kommer att kunna bli helt stabil igen. Men det har tagit femton år!!! Om jag hade tid, energi och tro på att jag skulle kunna 'få rätt' så skulle jag stämma psykiatrin och kräva skadestånd för femton års sveda och värk. Men det är inte värt besväret. Jag skulle troligen inte vinna en sådan process, och jag ar roligare saker att göra i mitt liv!!!
Jag har genomgående vägrat att bli bitter, valt att inte äta medicin, och fortsatt att arbeta med mina egna processer. Bland mycket annat i utbildningen till bildterapeut på BildterapiInstitutet Niarte.
Jag känner mig idag stolt och glad att jag överlevt med mitt levande liv i behåll!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar