Men när man kommer till 'fältet' 'psykisk ohälsa' - när man mår så pass dåligt att man behöver söka hjälp inom psykiatrin - då är det plötsligen andra lagar som gäller. De kallas då för evidens och beprövad vetenskap, och de utdelas i form av utlåtanden och diagnoser av läkare, som anses besitta en kunskap om dessa 'psykiska sjukdomar'.
I vissa fall kan behandlingen rymma en begränsad mängd terapi, men ofta är det endast medicin som är den verksamma 'behandlingen'.
När man hamnar i detta 'fält', är det - för de flesta - mycket svårt att navigera utifrån sin egen känsla för vad man behöver eller inte behöver. Vi vill ju tillhöra vår 'flock', vi vill vara en fungerande del av vår familj osv...
Vi hamnar lätt i en självuppfyllande självbild, att vi 'mår dåligt'. Denna självbild kan t o m ge vissa 'sjukdomsvinster' - t ex att jag inte behöver ta tag i processen att ta reda på vad det egentligen är som får mig att må dåligt. Jag får dessutom, i de flesta fall, inget ekonomiskt stöd för detta och har ofta - om jag är sjukskriven - en dålig ekonomi. Men det är fortfarande jag som lever mitt liv. Därför är det också mitt ansvar att finna de vägar som fungerar för mig - oavsett vad min läkare säger. ...
Jag menar inte att vi ska skapa dåliga relationer till våra läkare, men vi måste kunna föra en sådan konstruktiv dialog med dessa vård-givare så att vi faktiskt kan finna de vägar som fungerar. För mig. För dig. För var och en.
Vi tänker olika kring dessa frågor. Och för många är detta ett ladda ämne. För 'psykisk sjukdom' är ju en 'sjukdom' som vi 'inte vet så mycket om'. Då är det lätt att bara följa med vad auktoriteten säger. Här finns rädslor, bindningar till familj o vänner, dömanden och okunskap i massor.
Jag säger inte att det är lätt.
Jag säger inte att alla ska göra på samma sätt.
Jag vill bara peka på det faktum att det är Du, Jag, Vi...
som lever våra liv och som har det yttersta ansvaret
för att leva det så som vi vill och kan!
Värme och Kärlek till din Dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar