Resan emot drömmarna - eller flykten ifrån 'verkligheten'

Jag blev utskriven från slutenvården efter ca tre veckor 2001. Det har varit många episoder sedan dess, så mitt minne är kanske inte helt 'redigt', men jag tror att min diagnos vid denna tidpunkt var schizoaffektiv psykos. Från mitt inre perspektiv var min huvudsakliga upplevelse att jag kände mig missförstådd och behandlad på ett inhumant sätt. En klyfta hade uppstått mellan det som jag i djupet av min själ visste var sant och verkligt för mig och det som 'samhällsnormen' menade var friskt respektive sjukt. Jag kunde ju samtidigt inte förneka att jag befunnit mig i ett tillstånd där jag tappat förmågan att kommunicera med min omgivning på ett vettigt sätt. Det var naturligtvis skrämmande. Ett trauma hade blottlagts i relationen mellan min själsliga verklighet och min omgivning. Ett trauma som kanske alltid funnits där, men som uppenbarade sig i full kraft och just för att det blev synligt och känt gav mig mod och styrka att söka efter läkning och att resa emot mina drömmar...

Jag upplevde själv min kris som en 'spiritual emergency', en andlig kris - men inom ramarna för den psykiatriska vården fann jag ingen resonans för detta perspektiv. Var skulle jag kunna finna denna resonans? Hur skulle jag kunna integrera dessa upplevelser till den helhet min längtan sträckte sig emot?

Vid denna tidpunkt i mitt liv var jag väldigt involverad i att dansa kontaktimprovisation. Kontaktimprovisation är en improviserad dansform som går ut på att man dansar i kontakt med en eller flera andra personer. En lek med gravitation, möte, relation och rörelse. Denna dansform utvecklades på västkusten i USA på 70-talet.

               (Bilden är tagen på Ekerö i projektet 'Stans dans' med Måns Erlandsson, 2008)

För att slå två flugor i en smäll - att fördjupa mig i kontaktimprovisationen och att söka efter mer levande kulturella omständigheter än de jag fann i Sverige - bestämde jag mig för att resa till USA.

Jag tog sats och jag gav mig vingar att flyga emot någonting jag visste fanns, men jag visste inte hur det skulle kunna ta form och jag visste inte då hur mycket som skulle visa sig 'stå i vägen'... Samtidigt flydde jag för mitt liv ifrån omständigheter jag inte kunde acceptera, men som skulle visa sig omöjliga att fly ifrån...

I USA mötte jag en person som delade min  passion för utforskande av verklighetens verkliga varande. Tillsammans reste vi till Mexico (San Miguel de Alliende) och startade där en liten 'community' där vi dansade kontaktimprovisation och authentic movement och utforskade våra relationer och våra verkligheter med hjälp av strukturer som syftade till att synliggöra våra projektioner och att äga vår egen verklighet. Vi levde med dansen och utforskandet varje dag och jag kände att jag hade hittat 'hem'!

Ja, jag visste det! Jag visste att drömmarna kunde bli verklighet och jag trodde att jag funnit mina drömmars mål och möjligheter att förverkliga och fördjupa mina själsliga intentioner på planeten! Nog var det också så - resan till USA och Mexico var av livsavgörande betydelse för mig. En vändpunkt i mitt liv som gav mig en smak av hur jag vill leva - i rörelse och medvetenhet och kollektiv gemenskap.

Drömmen varade i ca tre månader, och jag trodde mig veta att jag skulle återvända och bygga mitt liv där...

Men livet ville annorlunda, och jag har inte ännu återvänt till San Miguel...

                                                San Miguel de Alliende, 2002

                                   Carolyn Stuart och Bryce Kasson, San Miguel, 2002

En dikt från tiden i San Miguel:

16 februari 2002

I'm not inerested in the agreement

I'm interested in the truth

I'm not interested in getting safe

through compromising

I'm more interested in daring to face the conflict

over and over,

failing and daring

to feel what's real - for me!

I need your presence

but I want you to be true to yourself

so that we can mirror

what needs to be mirrored

without getting stuck with attachments

so that we all can realize

our own truth

beyond words

beyond fears

Don't try to make me comfortable

I want to be real

Challenge me!

Leave me with my wounds

to let me feel the pain

But meet me when I have gone through the fire

that burns my lonely heart

When I can see a little bit clearer

and dare a little bit more...

Var varsam och noggrann med dina önskningar.

De kommer att infrias...