Bipolär sjukdom

För alla som inte vet vad 'bipolär sjukdom' innebär kommer här en liten förklaring baserad på mina egna erfarenheter och något om vad det inneburit för mig.

Till att börja med vill jag säga att jag tror att det är viktigt att komma ihåg att en psykiatrisk diagnos är en bedömning som görs av en utomstående person, baserat på en föreställning om vad som är normalt och vad som hamnar utanför det normala och därmed kan klassificeras som 'sjukt'. När vi vill försöka förstå psykisk ohälsa, psykiska åkommor och obalanser och emotionella krissituationer är bedömning av symtom och statiska utsagor om 'sjukdom', som jag ser det, inte tillräckligt. För att kunna förstå och bemöta själsligt lidande behöver vi själva kunna känna och vara med de aspekter av livet som lidandet handlar om.

Bipolär sjukdom är en affektiv sjukdom, dvs en svårighet att balansera mellan affektiva/känslomässiga ytterligheter - å ena sidan mani (som kan eskalera in i en affektiv psykos och ibland hamna i kategorin schizoaffektivt syndrom i gränslandet till schizofreni) å andra sidan depression (där livsenergin är så låg och tung att man stundtals inte klarar av att gå upp ur sängen på morgonen.) Olika individer med erfarenhet av denna åkomma upplever dessa svägningar på olika sätt, förstås - och pendlandet kan variera i intensitet och hastighet (dvs i vissa fall pendlar man mellan mani och depression flera gånger om dagen, i andra fall kan de ta år emellan skoven)

Vanligtvis behandlas denna sjukdom med:
-Medicin - företrädesvis Lithium, men även olika former av neuroleptika, lugnande preparat, sömntabletter och depressionshävande mediciner kan förekomma.
-Läkarsamtal
-Andra stödjande kontakter inom öppenvården
-Terapi (om man har tur!)

Bipolär sjukdom är en dynamisk åkomma som ofta rymmer en genialitet som under de maniska skoven förlorar sig i det som sedan förstås som en sjukdom.

Personligen har jag aldrig kunnat acceptera att mitt kreativa sinne skulle vara en sjukdom, trots att jag verkligen har förlorat greppet om 'verkligheten' under mina mest gränslösa manier/psykoser. Jag föredrar egentligen att se på min sjukdom som en kreativ, emotionell och andlig kris, men eftersom jag anser att det är viktigt att olika perspektiv kring psykisk hälsa/ohälsa kan komma in i den psykiatriska diskussionen, så kan jag också prata om mig själv som en person med en bipolär diagnos. Det har varit en lång resa för mig att lära mig hur jag ska hantera denna skenande del av mitt psyke. Men idag kan jag stå stadigt mitt i stormen och skörda frukterna av min envishet.

Jag har mycket kritik att rikta gentemot den psykiatriska vård jag erfarit. Samtidigt känns det inte särskilt konstruktivt att strida och framställa psykiatrin som bristfällig, okunnig och inkapabel. Bättre då att försöka skapa en dialog som utvecklar de delar av psykiatrin som vill bli bättre. Ändå finns där ett behov i mig av upprättelse, att det någon gång skulle kunna komma så långt som till att mina vårdgivare kunde uttrycka ett enkelt 'förlåt, vi visste inte bättre'. Men det behovet handlar för mig om att jag behöver få uttrycka och ge luft åt mina erfarenheter ocenurerat, dvs utan att behöva försvara min rätt att känna det jag känner, utan att det ska uppfattas som att jag anklagar någon annan. Det är för mig en känslig och svår balansgång.

För att få det stöd för mina perspektiv som psykiatrin inte kunde tillhandahålla har jag under de senaste 10 åren ägnat största delen av min energi åt olika former av kreativt och terapeutiskt arbete med mig själv. En genuin kontakt till andra människor är avgörande för livskvalitet och glädje i livet. Så är det för oss alla, tänker jag. Om man dessutom brottas med svårare psykisk problematik blir det behovet kanske extra stort. Utan kärleksfull kontakt med mina närmaste relationer kan situationen bli hopplöst omöjlig.

Idag är relationerna till mina närmaste stabila, men min relation till 'samhällssystemet' är fortfarande något 'självande' men för varje steg jag tar mer och mer fungerande. Jag är kanske inte så bra på att springa runt på den 'reguljära arbetsmarknaden' (det har jag gjort med mycket ambition tills jag insåg att jag gör mer nytta om jag finner utrymme att få vara den jag är!) men om jag får arbeta med det som är verkligt och viktigt för mig så kan jag bidra med mycket!

Mitt företag heter Creative Connection och jag arbetar med kreativa processer.
Jag är också ambassadör för kampanjen (H)järnkoll (http://www.hjarnkoll.se/)
Läs mer om min verksamhet på min hemsida!
http://creativeconnection.weebly.com/

Nu ska jag ha skrivarpaus!
Tack för ordet!