fredag 16 augusti 2013

Om Kärleken, Gud och 'Galenskapen' - del 1


I Kärlekens kraft stiger allt det fram som legat dolt i psyket - energiformer och emotionella komplex gör sig kännbara och synliga. För mig har mina sk psykotiska upplevelser alltid burits och vägletts av en extatisk upplevelse av Kärlekens ofattbara kraft. En renande eld, en våldsam flodvåg, en obeveklig kraft som vet sin väg och som ligger långt bortom det rationella sinnets begreppsvärldar. En gränslös och mycket fysisk process som rymmer allt som rör sig mellan himmelen och jorden, i det personligt omedvetna och det kollektivt omedvetna, i det intrapsykiska och det interpersonella.

Det är klart - till en början när dessa upplevelser 'drabbade' mig var det förstås mycket svårt att urskilja vad som var vad. I mig och omkring mig uppstod en kaotisk förvirring som är svår att beskriva i ord. Medvetandet har en förmåga att röra sig genom olika väggar och skikt, att uppleva och omforma energier och komplex som tillhör andra världar än de vi känner till i vår gemensamma verklighet i vår kultur.

'Kaos är granne med Gud'

När jag lyssnar till och följer den rörelse och kraft som bär mig igenom, så skapas också ordning ur det som varit 'oordnat'. Och jag lär mig mer om 'den yttersta verkligheten', som är energi. Energi som binds upp till form genom emotioner, tankar, förkroppsligande och i bästa fall förverkligande av mina djupa mänskliga drivkrafter - kärlek, längtan och skapande interaktion.

När jag går mina djupa skuggaspekter till mötes ställs jag ansikte mot ansikte emot det som obönhörligen måste förgöra de delar av mig som vill upprätthålla en 'falsk och inlärd identitet'. Jag avslöjas i mina fåfängliga försök att påstå att jag är något annat än det jag är.

Jag kan inte längre dölja den autentiska livskraft som bär mitt liv.
Kalla det Kärleken, Gud, Kraften - eller Galenskapen.

För mig är Galenskapen det som kommer till uttryck där starka komplex av rädsla och kärlek möts. Det kan te sig ytterligt tokigt, det kan jag intyga - men galenskapens uttryck och symtom mattas av i takt med att visdomen integreras och härbärgeras.



6 kommentarer:

  1. Kraftfull text ... Starka målningar.

    SvaraRadera
  2. Hej Lasse! Tack för alla dina stärkande och uppmuntrande kommentarer! Din feedback landar skönt i mitt hjärta och inger hopp! Tack!

    SvaraRadera
  3. Najs, Vill ju bara att du ska veta att jag är en i mängden av vänniskor som UPPSKATTAR din GUDOOMLIGA existens på detta klot. :)

    SvaraRadera
  4. Din vågad och stark beskrivning väcker mina känslor av hjälplöshet som jag upplevde när jag befann mig i liknande situation... Jag kunde inte hitta tillräckligt med krafter för att genomföra någon förändring inom psykiatrin utom att försöka stå på mig och vägra tvångsmedicineras, gång på gång på gång... Det gör väldigt ont att läsa det du beskriver, att få så tydligt bekräftelse att det är inte bara jag som blev drabbad... Vet inte om det är många fler som lyckades bryta den onda cirkeln och hur dom hittade vägen ut

    SvaraRadera
  5. Som jag ser det behövs det mer kunskap om alternativt bemötande och en djup och svårhanterlig diskussion om grundläggande attityder kring psykiatri och psykisk hälsa/ohälsa. Psykiatrin baserar sitt agerande på föreställningar om 'psykisk sjukdom' som, ur mitt perspektiv, inte är bergfast evidensbaserade. Men det är en svår diskussion, för det är väldigt lätt att hamna i positioner av 'rätt och fel'... Det finns många som bryter cirkla av psykisk ohälsa, men metoderna och vägarna ser olika ut för olika individer, tänker jag.

    SvaraRadera